FN:s Standardregler

Skriv ut
I FN:s generalförsamling antogs 1993 22 standardregler kring delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning i hela samhället.

Dokumentet är uppdelade i fyra huvudgrupper; rehabilitering, hjälp och stöd, utbildning och arbete, lagstiftning och forskning samt uppföljning och utvärdering.

Ett övergripande mål är att människor med funktionsnedsättningar ska tillförsäkras full delaktighet och jämställdhet samt ha möjlighet till att delta i samhällslivet på lika villkor. I mars 2007 skrev Sverige under de nya standardreglerna. Inom kulturområdet formuleras följande: ”Medlemsstaterna skall se till att människor med funktionsnedsättning kan delta i kulturlivet på lika villkor.
Staten bör främja tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning till lokaler för kulturutbud som teatrar, museer, biografer och bibliotek. Staten bör främja utveckling och användning av särskild teknik så att litteratur, film och teater görs tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.” (artikel 10)
Kännetecknande för FN: s standardregler är människorättsperspektivet.
I dokumentet finns även praktiska förslag till genomförande och uppföljning. Till skillnad från Barnkonventionen är Standardreglerna inte juridiskt bindande men innebär ett moraliskt och politiskt åtagande av de anslutna staterna.
FN:s standardregler, FN:s konventionenen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s barnkonvention kompletterar och förstärker varandra och tillsammans utgör de grunden för de rättigheter barn och vuxna med funktionsnedsättningar har. Det är dessa dokument som den statliga funktionshinderpolitik i Sverige ska utgå ifrån och som ska styar verkställandet av densamma.